Cattis!

Det var en gång ett jätte jättfint Pepparkakshus. Det var fullt av godis och doftade underbart gott. Den hade ett vindkraftverk på gården som någon hade provsmakat. Men det gjorde inget för det var bara bortbitet en liten liten bit.

Men så en kall och ruggig dag i januari kom den stora och elaka jätten Mr T.
Han tyckte att om julen ska dansas ut den tjugondedag Knut så ska minsann pepparkakshuset det också. Folk skrek av förfäran! De bad honom att låta det fina huset vara ifred. Men hjälpte det? Nej, tyvärr var hans vilja lika hård som sten.



Så han tog sin stora starka hand och knöt den så hårt som bara han kan göra. Sen svingade han sin stora knutna näve genom luften så man riktigt hörde vinden vina. Han tog i allt vad han bara kunde och KRASH! Den vackra och väldoftande stugan gick i tu. Men som vi alla vet har de flesta sagor ett lyckligt slut och det folket inte visste var att jätten gjorde något bra. För inne i huset hade Hans och Greta suttit inlåsta ända sen det fina och goda huset byggdes. Så ni kan väl alla förstå att de blev glada när de äntligen blev fria igen.

(Det sagan inte förtäller är att Tjugondedag Knut är i morron den 13é januari och att huset igentligen blev sönderslaget några dagar tidigare och redan är i magen på den stora jätten och lilla mig, phu vilken lång mening det blev:)