Farmor Edit
(¯`°•.¸ Cattis ¸.•°´¯)
(¯`°•.¸ Cattis ¸.•°´¯)
Gammal bild av Kristinehamn
Tänk vad lite man igentligen vet om staden man är född i. Tog reda på lite fakta för skojjs skull;)
Kristinehamn är den näst största tätorten i Värmlands län och har Sveriges nordöstligaste vänerhamn, Vänern är dessutom Europas tredje största insjö. I Kristinehamn börjar också Inlandsbanan som leder ända upp till Gällivare.
Stadens ursprung var den hamn- och marknadsplats som uppstod kring den bro över Varnan där riksvägen mellan Sverige och Norge passerade. Kristinehamn har tidigare hetat Bro (Broo) och Varnums socken långt före de första stadsprivilegierna. Kristinehamn blev stad 1582 under namnet Bro (Broo), men förlorade stadsprivilegierna 1584, då hertig Karl, som hade utfärdat stadsprivilegierna, hade tänkt sig att Bro skulle bli Värmlands centralort, men detta år ångrade sig och gav denna status åt Karlstad istället. År 1642 fick Kristinehamn åter sina stadsprivilegier av drottning Kristina under namnet Christinehamn (uppkallad efter henne). Stadsvapnet symboliseras av båttypen bojort, eftersom tackjärn fraktades till Kristinehamn med häst och järnväg från Bergslagen, och därmed till Vänern för vidare transport till järnbruk med bojortsbåt och häst, där det smeds om till stångjärn.
Tackjärnet kom till Sjöändan, varifrån det drogs på vagnar en mil till Kristinehamn. Omsider blev det järnvägslinje på sträckan. En av de ungdomar som deltog i transporten på 1850-talet av vagnarna var Axel Broström. Genom honom och några andra redare förvandlades Kristinehamns segelflotta under 1870-talet till en modern ångbåtsflotta.
Viss fakta hämtat från Wikipedia -08
Trots att man bor i Göteborg har Kristinehamn alltid varit och kommer nog alltid att vara hemma för mig.
Att bara kunna gå ut i skogen på hösten och njuta av tystnaden, samtidigt som man plockar påsen full med svamp. Förra helgen uppe i Kristinehamn fann vi dock inte många vanliga Kantareller.
Kantarell
En mycket uppskattad och omtyckt matsvamp, växer i barr- och lövskog över hela Sverige och är sällan larvangripen.
Beskrivning:
· Hela fruktkropppen gul.
· Hattens översida slät, med ofta vågig hattkant.
· Hattens undersida har grenade åsar som löper ner på foten.
· Kött gulvitt, med något skarp smak och fruktig doft.
Kommentar:
Växer i löv- och barrskog och är vanlig i hela landet utom i Norrlands inland. Förekommer även i fjällbjörkskogen.
Kantarellsäsongen är mycket lång, ofta kommer de första kantarellerna redan i juni-juli, och om nattfrosten inte är allt för grym så kan man finna dem långt in på senhösten. Självklart är kantarell en läckerhet, men jag påpekar gärna att det finns ännu läckrare svampar att plocka!
Men vi hittade dock många många Trattisar:)
Trattkantarell
Växer ganska sent på hösten och kallas även höstkantarell. En läcker matsvamp som passar all sorts matlagning.
Beskrivning:
· Hatt tunn, navlad till trattformad, ovansidan är gulbrun till brunsvart.
· Hattens undersida har gula till gråa grenade åsar som löper ner på foten.
· Fot ihålig, brungul till gul.
Kommentar:
Vanlig i mossig barrskog över hela landet. Ibland stöter man på trattkantareller som saknar ett färgpigment, de uppträder då i en helgul form.
Även rödgul trumpetsvamp fanns det gott om
Mycket läcker matsvamp som kan uppträda i massor där den växer. Skiljer sig från trattkantarell genom sin varma gula färg på foten och undersidan av hatten.
Beskrivning:
· Hatt tunn, trattformad, ovansida småfjällig, rödbrun till gulbrun, hattkant krusig.
· Hattundersida ljusgul till orange, med otydliga grenade åsar som ger ett rynkigt intryck.
· Fot ihålig, gul till rödgul.
· Smaken är mild och lukten är fruktig och god.
Kommentar:
En typisk växtplats är fuktig mark bland mossa i kärrkanter, men i vissa delar av landet förekommer den också i en helt annan typ av miljö. I den utmärkta "Nya Svampboken" av Pelle Holmberg och Hans Marklund står att läsa: "På Gotland, där rödgul trumpetsvamp är vanlig, växer den med tall bland lavar på kalkgrund".
Rödgul trumpetsvamp kan liksom trattkantarellen ibland sakna ett färgpigment, de uppträder då i en helgul form.
Grå kantarell tror jag att vi fick några av också.
Ovanifrån mycket lik svart trumpetsvamp varifrån den skiljer sig genom att ha "åsar" under hatten.
Beskrivning:
· Hatt tunn, navlad till trattformad, ovansida svart, bleknande till grå i torka.
· Hattens undersida har gråa grenade åsar som löper ner på foten.
· Foten är ihålig och svart (blekare som torr).
Kommentar:
Grå kantarell växer på näringsrik mark i lövskog i södra och mellersta Sverige.
Ätlig men rekommenderas ej p.g.a. sin sällsynthet.
Fårtickan var inte så dum i svampstuvningen. Den fanns det också gott om i skogen.
Har små rör på undersidan av hatten som ofta fläckas i citrongult.
Till skillnad från soppar så går rören hos tickor EJ lätt att lossa ifrån hatten.
Beskrivning:
· Hatt vit till ljust gråbrun, som äldre ofta gulfläckig och med uppsprucken hattmitt.
· Hattens undersida har ett vitt, ofta citrongulfläckigt rörlager som löper ner på foten.
· Kött vitt, ofta med en citrongul till gröngul ton.
Kommentar:
Klassisk matsvamp som ofta finns i mängder där den växer i mossig barrskog. Vanlig över hela landet utom i de sydligaste och nordligaste delarna. Bildar mykorrhiza med gran.
Fårtickan ändrar färg vid upphettning och blir gulgrön i köttet. Använder man en järnpanna vid tillagningen så reagerar svampköttet med järnet i pannan och blir svart. Matvärdet försämras inte med denna färgförändring. Denna egenskap har utnyttjats av livsmedelsindustrin där fårtickan - efter kokning i järnlaktat - spelat en viktig roll som tryffelersättning.
Karljohan eller Stensopp är mycket god men den fann vi ingen av.
En av våra populäraste matsvampar. Har ett ljust ådernät på foten och en mild, nötlik smak.
Beskrivning:
· Hatt välvd, ljusbrun till mörkbrun, ofta skrynklig mot hattkanten, i fuktigt väder klibbig.
· Fot vit till ljusbrun, vanligen knubbig, med ett vitt ådernät (syns tydligast upptill).
· Rör som unga vitaktiga, senare gula till gulgröna.
· Svampkött vitt, strax under hatthuden svagt brunviolett.
· Smak mild, nötlik.
Kommentar:
Karljohan förekommer allmänt i barr- och lövskog över hela Skandinavien. Vissa år uppträder den i stora mängder, s k karljohanår. De gula rören på äldre exemplar kan användas till att färga ullgarn vackert gult.
Passar till all sorts matlagning, god som ingrediens i såser, soppor, stuvningar mm. Går bra att torka för långtidsförvaring. Skiva då svamparna i ca 5 mm. tunna skivor innan du lägger dem på tork.
Hatthuden kan ibland bli grönfärgad vid upphettning. Det är en naturlig egenskap hos vissa arter eller populationer av stensoppar och har ingen negativ inverkan på matvärdet. Färgen uppkommer vid upphettning och försvinner så snart svampen har svalnat.
Men nu är i alla fall vinterförrådet med Trattisar välfyllt, så nu är det bara att njuta av svampen vi plockat.